Bröd, backar och bollar = fredagsmys

Förrförra fredagen var vi på festival, förra fredagen sprang vi Karnevalsloppet men den här fredagen har varit lugn och skön. Relativt lugn i alla fall. Efter en del jobb på morgonen gick vi ut och sprang både två innan lunch, men på varsitt håll. Kim som uppenbarligen är något sorts underbarn gick ut och sprang en mil idag igen, den här gången under timmen! Helt otroligt vilka framsteg han gör! Milen under timmen är ju fortfarande mitt mål också, men det får jag nog ta mig an nästa vecka eller så.

För mig fick det bli backintervaller idag. Joggade bort till elljusspåret i skogen här bakom och sprang ett snabbt varv i det kuperade 1,5 km-spåret där det finns riktigt många tuffa backar. Det var jobbigt, men inte ens i närheten av vad tungt det var de första gångerna vi sprang där i april. Efter varvet gick jag till en låååååång backe och sprang upp och nedför två gånger, så snabbt jag kunde. Fy sjutton vad det suger i benen när man är ovan! Ändå har jag blivit mycket bättre än förut på att springa uppför. Men jag flåsar ändå som en häst… Jag avslutade med två snabba vändor nedför halva backen och sen upp igen för att krama ur de sista krafterna. Sen joggade jag hem igen och värmde på kasslergratängen från middagen igår. Snabbt och effektivt träningspass! Sånt gillas.

Utöver det har vi varit till MIO en sväng och kollat på säng åt Kim och köpt några lampor. När vi kom hem gjorde jag iordning ett nöt- och fröbröd och började fila på en tomatsoppa. Brödet blev alldeles fantastiskt gott (och knaprigt, saftigt, nötigt, beroendeframkallande), så jag ska dela med mig av receptet någon dag. Nu ska vi slappa i soffan och titta på fotbollen. Heja Holland! Precis som de tre senaste åren har vi tippat alla matcherna… vilka som vinner och vilken målskillnad det blir. Efter två matcher är det oavgjort mellan oss, och Kim är riktigt revanschsugen efter två raka segrar till mig föregående år. I år är det en trerätters middag som står på spel! I kvällens match har jag tippat på Spanien, men håller såklart tummarna för att Holland ska vinna ändå… lite holländsk är man ju efter att ha bott fem år i landet.

Imorgon blir det vilodag från träningen, men vi ska istället in till Borlänge och titta på saker till huset och inför resan. Vandringskängor blir prio nummer ett. Ska bli skoj!

 

Milen innan frukost, bara så där

Japp, ni läste rätt. För två dagar sedan klev Kim upp ur sängen, ut genom fönstret och försvann. Nejdå, men han klev ut genom dörren och kom hem 1 timme och 4 minuter senare efter att han hade sprungit en hel mil. Det här är killen som har varit en riktig soffpotatis hela sitt liv (förlåt älskling) och som började springa på riktigt för bara en månad sedan. Och ni orkade han redan springa en mil. Även om jag är stolt så är jag lite avundsjuk också. För mig känns allt så mycket tyngre och det har inte lossnat alls i år.

Men igår kväll bestämde vi att vi skulle ge oss ut nu imorse och försöka oss på en till mil. Så vi släpade oss upp ur sängen, klädde på oss, Kim kastade i sig lite yoghurt, sen satta vi på våra GPS-klockor och gav oss ut. Långsamt, lååångsamt gick det i början, men det gick bra och var inte jobbigt alls. Efter 3 km tog vi en kort vattenpaus och ökade sedan på tempot ganska rejält, men kände ändå att det flöt på bra. Vi pinnade på fram till 7 km, drack lite mer vatten och fortsatte sen i det lite högre tempot. Vid det här laget var jag helt överlycklig över att jag hade klarat att springa så pass långt i ett för mig högt tempo, runt 5:30. Men efter en jobbig backe vid drygt 8 km tog krafterna nästan slut. Men Kim peppade och hejade på mig och på något sätt fortsatte benen att springa även om huvudet inte ville vara med längre. Den sista kilometern hem såg jag vårt hus på avstånd och jag sprang bara på ren vilja. Tempot var enligt klockan fortfarande bra, även om det kändes som jag lunkade fram. Och efter några långsamma kilometer, några underbara snabba, och några riktigt kämpiga… så var jag uppe i 1 MIL! Yes, jag klarade det!

Och inte nog med att vi klarade milen, vi tog oss dessutom in på den finfina tiden 59:19! Jag har haft som mål att klara milen på under en timme, och nu är jag såååå nära. Det här loppet räknas tyvärr inte eftersom vi stoppade klockorna när vi stannade och drack vatten. Tiden hade nog varit okej ändå, men inte under timmen såklart. Men det är mindre viktigt nu: jag klarade ju en mil! Extra stolt är jag eftersom det näst längsta jag har sprungit i år bara var 5 km. Allt går om man vara vill!

Pigga och glada innan vi gav oss ut. Kim med ryggsäck med vår vattenflaska i.

Rosa och svettiga efteråt. Tyvärr gör inte bilden vår grisighet och svettighet rättvisa.

Där satt den!

Rapport från loppet

Karnevalsloppet i fredags var nog en riktig upplevelse, och kanske till och med en chock för vissa i vårt glada löpargäng. Det var bara jag och Annika som ens hade sprungit ett lopp förut, så alla andra visste inte alls vad de skulle förvänta sig. Och Frida blev helt paff när hon kom till Avesta och såg hur mycket folk det var överallt, både åskådare och löpare. Hon hade trott att det skulle vara max 100 pers där. Men jag tror vi alla blev lite pirriga när vi såg alla superproffsiga löpare som sprang omkring och värmde upp, tänjde och såg allmänt snabba ut. Som tur var skulle vi ju springa 5m, och de flesta med mycket vana var nog anmälda till 8 km.

Förmiddagen blev tyvärr ganska stressig med hämtning av nummerlappar, hem och byta om, titta på knatteloppet, lämna av väskan hos Kims föräldrar, handla mat till kvällen etc. Men vi kom till startlinjen i tid och hann värma upp lite grann i alla fall. Anton klämde sig fram hela vägen till täten av klungan för att få en bra start medan vi andra stod någonstans i mitten. Emma och Kim for iväg som två skottspolar när startskotten gick och vi andra tappade dem ganska snabbt. Bara någon minut senare hade jag dragit ifrån Emil och Frida också, så jag sprang 99% av loppet helt själv, men det var bara skönt. Tyckte det gick bra hela vägen faktiskt, även om jag inte lyckades klämma ut någon jättefart ur benen. Men jag orkade springa hela vägen förutom en liten paus i den 1 km långa mördarbacken i slutet av loppet. Fy sjutton vad lång den var! Spurtade som en tok på slutet och tog mig in på 28 min som var under mitt mål på 30 min. Så det får jag vara nöjd med, speciellt med tanke på den dåliga uppladdningen och det faktum att jag faktiskt inte hade sprungit längre än 5 km innan i år.

Anton sprang in som 7:a totalt på 22 min, Emma fick 25 min och Kim 26. Riktigt bra! Annika fick en jättebra tid på sina 8 km också. Emil och Frida släntrade in lite senare, men verkade nöjda ändå. Alla tog sig runt till slut och jag tror att de hade roligt allihopa. Får se hur många som hakar på på nästa lopp. Jag tror Kim är biten i alla fall, och Annika pratar också redan om nästa lopp. Skoj!

Efter loppet bjöd Coop på picknick och sen åkte vi hem och grillade hos oss ett helt gäng… åt gott, snackade en massa och spelade kort. En riktigt bra dag helt enkelt!

FÖRE:

EFTER:

VARMT var ordet!

Herregud vilken värmebölja det har varit de här två dagarna! Skönt, men lite jobbigt när man måste sitta inna och jobba. Emil och Frida kom i alla fall över i går kväll och vi grillade, njöt ute i trädgården, tittade på film och spelade Singstar. Middagen blev grillad kyckling med bulgursallad (bulgur, sallad, körsbärstomater, spetspaprika, fetaost, morot, zuccini, rädisa och blandade frön), tzatziki och stekt sparris. Hur gott som helst!

Efter en stor frukost imorse åkte vi ut till Visentparken som ligger alldeles här i närheten och kollade på de majestätiska visenterna, och en inte fullt lika majestätisk, men ack så söt, liten unge som föddes igår. Efter det kollade killarna på hockey medan vi tjejer njöt lite ute i solen. Haha, hur stereotypiskt lät inte det där… Efter de hade åkt tog Kim och jag en löprunda. Djävulskt varmt, men vi orkade med 4 km i alla fall, innan vi föll ihop i två svettpölar innanför dörren. Men det var skönt ändå! Knappt två veckor kvar tills karnevalsloppet nu. Tanken på 8 km känns fortfarande lite tung…

Med undantag för löpturen kanske, så har helgen varit härligt och avslappnande än så länge, men imorgon blir det en hel del jobb, bland annat på ett nytt stort projekt jag fick in igår. Ska bli skoj det med. Ett ryggpass på gymmet och rensning av ogräs står också på schemat imorgon.

Blev tyvärr inga bilder på något annat än visenterna idag, men det är ju inte så dåligt det heller. Titta vad fina!

Många järn i elden

De dagar man som frilansare har mycket jobb blir det tyvärr inte mycket tid till annat känns det som. Dagarna spenderas knapprande på tangentbordet, man lagar mat, äter den, tränar lite om man har tur, tar en liten promenad… och sen är dagen över. Tyvärr blir det en hel del sådana dagar, men det får det vara värt för lediga men produktiva dagar som idag.

Jag bestämde mig för att skjuta lite på jobbet idag, eftersom deadline är på måndag, och istället passa på att göra allt det där som ”måste göras”. Det är lustigt var lång att göra-listan plötsligt är när man har hus.

Först ringde jag lite samtal, bland annat till Mio där vi reklamerade en stol för över en månad sen, men som verkar ha försvunnit spårlöst. Sen åkte vi iväg och handlade en massa planteringsjord, fröer och gödsel till trädgården. Även golven fick sig en sväng med dammsugaren och tvätten åkte in i maskinen innan det var dags för lunch.

Eftermiddagen har mestadels spenderats ute i trädgården med rensning av (massa) ogräs, omplantering av vildvuxna jordgubbar, och rensning+uppluckring+påfyllning+vattning av landen. Imorgon ska det planteras! Upptäckte förresten också att det växer massor av ljuvligt doftande mynta i våra land. Fin överraskning!

Just som jag stod med vattenkannan i högsta hugg ringde Emma och vi pratade lite om loppet vi ska springa den 6 juni. Det ser ut som vi blir runt åtta personer som ska springa, ska bli skitkul! Hur som helst hade jag varit sugen på att springa hela dagen, men efter tre timmar med nästan i rabatten var ryggen ganska mör. Men hon peppade mig och jag gav mig faktiskt ut ändå! Tänkte att det skulle bli en riktigt snabb runda, och jag sa till Kim att ”vi ses väl om fem minuter!”, och i början kändes det riktigt tungt också. Men kilometrarna tickade på och efter den tredje lossnade det rejält och det kändes som jag flög fram. Älskar den känslan! 5 km klämde jag ur mig till slut, och det känns som ett skönt formbesked att jag börjar få några kilometer i benen igen. Jag ska nog klara 8 km om tre veckor också! YES!

Från gårdagens promenad bland stock och sten och dagens löptur:

Skön söndag

• Sovmorgon & lyxfrukost med yoghurt, smoothie, te och gurkvatten
• Inoljning av nya grillen & solning på altanen
• Enorm kräftstjärtsallad till lunch & torsk i äggsås till middag
• Löpning 3 km längs vackra grusvägar & liten skogspromenad i solskenet
• Fakturaskrivning & semifinal i Mästarnas mästare

… det var min söndag det!

Förutom fakturaskrivandet har det varit en riktigt härlig dag. Titta bara:

Träningssatsning

Bra ryggpass idag på eftermiddagen på ett nästan tomt gym! Så skönt att ha hela stället för sig själv och kunna använda vilka vikter och maskiner man vill, och kunna testa nya grejer utan någon som tittar. Om man inte gillar att trängas kan jag verkligen rekommendera lördagar efter typ kl 4. Perfekt!

Körde pulldowns i maskin, stångrodd, smala latsdrag, sittande rodd i kabelmaskin, ryggresningar och omvända ryggresningar. Några plankor mellan seten också. Riktigt bra pass, och imorgon är det nog dags för veckans andra löppass.

Igår var jag på löpskola på Må Bättre igen, backintervaller igen den här gången. Så jäkla jobbigt men effektivt! Nu är det bara drygt en månad kvar tills Karnevalsloppet här i Avesta, så nu ska jag försöka få in lite rutin i löpningen, men det är så trögt i början…

Annars har jag gymmat två gånger i vårt gym i källaren nu. Det börjar bli riktigt bra där nere! Har fått dit lite hantlar, en kettlebell, TRX-band, flera gummiband, hopprep, två mattor och en stol. En ribbstol satt redan där inne. Mycket mer behövs egentligen inte, men det skulle vara trevligt med lite fler vikter, kanske en bänk, en pilatesboll… och drömmen: en skivstång eller Body pump-stång. Då jäklar!

Yes, nu är jag igång med träningen igen! Den ska få lite mer prio och kärlek än det har blivit på sistone, nu är jag peppad till tusen. Jag siktar högt och hoppas att jag kan bli både en bättre löpare och starkare på gymmet under det här året. Får se om det går att kombinera båda. Men det ska bli roligt att försöka!

Året då jag blir en riktig löpare?

2013 var ju året då jag började löpträna på riktigt. Jag har aldrig varken gillat det särskilt mycket eller varit ens en gnutta bra på det. Det ena kan ju ha med det andra att göra förstås. Men de senaste året har jag börjat träna mer, och då även börjat springa mer. Kondition är ju tyvärr en färskvara, så varenda försök till att börja springa på våren har varit så tung så tung. Men förra året anmälde jag ju mig till Tjejmilen och fick en anledning att springa lite mer kontinueligt. Det i kombination med en starkare kropp från styrketräning gjorde att jag faktiskt kunde springa några kilometer utan att ramla ihop som en flåsande pöl på marken. Kilometrarna blev allt fler och till slut, veckan innan tjejmilen, då orkade jag springa en mil första första gången! Det var så stort och så häftigt. Då gjorde jag det på 1 timme och 4 minuter. Ingen supertid, men klart godkänt för att vara första gången.

Väl framme i Stockholm och Tjejmilen 2013 verkade det som hela staden hade intagits av löparglada tjejer. Det var smockfullt med folk precis överallt! Det fick vi först ett smakprov på då vi skulle hämta ut nummerlapparna och fick stå i kö i ca 1,5 timme, sen ytterligare en halvtimme i kö till toaletterna innan vi fick springa till startlinjen för att ens hinna med startfältet. Ingen superbra uppladdning direkt. När startskottet väl gick hände nästan igenting. Det var bara en stor massa av människor som sakta började röra sig framåt. Det var så trångt! Det kändes som det gick flera hundra meter innan man faktiskt kunde börja springa, och nästan hela banan runt var det trångt och man fick sicksacka fram bland löpare som sprang i olika takt och på ”fel” sida av vägen.

Jag tog det ganska lugnt i början, något annat hade varit nästan omöjligt i den enorma folkmassan. Det flöt på bra nästan hela sträckan och runt kilometer 6-7 fick jag riktig krut i benen och ökade på. Men väl vid kilometer 9 tog det slut och hela kroppen skrek efter att få stanna och lägga sig ner i gräset. Men jag kämpade på och tog mig faktiskt i mål på darrande ben utan att ha stannat en enda gång! Och det var faktiskt mitt mål. Herregud så skönt det var. Min tid i mål var ungefär densamma som den förra milen jag sprang – strax över en timme.

Och ja visst, loppet gav mersmak. Löpning är ju så enkelt, och det är träning i dess renaste form. Allt man behöver är ett par skor (och gärna en sport-BH) sen är det bara att ge sig ut. Och att springa ett lopp var verkligen en folkfest. Man blev peppad att springa vidare fast man var så trött. Så i år ska jag definitivt fortsätta springa, och bli ännu bättre! Fler pass för att vänja kroppen, mer styrketräning för att stärka kroppen och fler intervallpass för att bli mer uthållig.

Annicka och Frida som jag sprang Tjejmilen föreslog att vi skulle springa Karnevalsloppet som går här i Avesta, för ingen av oss var särskilt sugen på Tjejmilen i år igen på grund av den dåliga organisationen. Så nu är det spikat, och Kim och Emma ska med, och kanske Emil och hans tjej Frida om vi lyckas övertala dem. Så det kommer bli riktigt kul att dra ihop ett gäng och sen kanske ha en mysig grillfest på kvällen. 8 km blir det för mig den här gången, så med en mil i benen ska det nog inte bli några problem. Emma och Kim har sagt att de ska springa 5 km, och resten får vi se.

Uppladdningen den här våren har inte varit optimal med flytt, mycket jobb och problem med ländrygg och höftböjare, men nu har jag varit ute och sprungit tre kortare vändor på en dryg vecka. Igår blev det 3 km längs vackra skogsvägar innan dess två 2 km-rundor i elljusspåret. Med de här fina omgivningarna är man nästan skyldig att bli löpare, något annat skulle vara slöseri med perfekta löparspår. På lördag eller söndag ska jag försöka få till ett lite längre och lugnare pass. 5 km är målet.

Åh, vad roligt det här känns! Jag tror 2014 kommer bli ett riktigt bra löparår. Och inte sjutton behöver man springa en massa lopp, och inte känna att man måste prestera, det räcker ju att springa för at det är så himla underbart. Nu kör vi!

Varför har jag inte gjort det här förut?

Med en pigg kropp som visserligen hade enorm träningsvärk i benen bokade jag in mig på gå/lunka/löp-passet på gymmet igår, utan att veta alls vad jag skulle förvänta mig. Skulle man springa/lunka i sin egen takt, springa i grupp tills man stupade av trötthet, eller skulle vi guidas av en ledare som på något vis skulle hålla reda på alla gångare/lunkare/löpare?

När jag kom till gymmet satt det en tapper skara där, och jag blev varmt välkomnad av ledaren som tyckte det var roligt med ett nytt ansikte i gruppen. Vi joggade sakta till ett spår i närheten och det blev snabbt klart att det var vissa som hade siktet inställt på att lunka och vissa som skulle springa. Jag var trots stelhet i benen också sugen på att springa… Och det skulle jag få göra.

Vi började med lite snack om löpteknik och saker man kan tänka på när man springer, och sen gick det över i praktik. Vi fick springa mellan koner i olika tempo och med olika teknik och fotisättning, sen fick vi göra några spänst- och rörlighetsövningar för att bli varma i kläderna. Efter det var det dags att börja springa på riktigt. Han hade gjort upp en bana på ungefär 1 km som vi skulle springa nästan så fort vi kunde – på 80% av vårt max. Tre varv. Jag försökte tänka på allt vi hade gått igenom och allt jag har läst tidigare och tyckte att jag kanske fick lite mer kraft i steget än innan. Jag kutade som en tok första varvet, och ja, jag låg nog på 80% av min maxpuls. Mellan varven vilade vi fem minuter innan det var dags igen. Andra varvet kämpade jag nog ännu hårdare än första, och tiden var ungefär lika, men tredje varvet var så tungt, så tungt. Där gick det ganska sakta på slutet. Men jag gjorde mina tre kilometer i ett bra tempo, speciellt med tanke på att jag (korkad som jag är) aldrig direkt har kört intervaller tidigare. Jag har länge tänkt att jag ska göra det, men det har inte blivit av – det är ju så mycket enklare att bara ge sig ut och springa så långt man kan. Men det känns att intervaller verkligen har effekt och att det är ett måste om man vill få ut maximalt av löpningen.

Det var riktigt kul att springa efter ett bestämt upplägg och inte behöva tänka på hur länge jag skulle springa eller vila – bara att lyssna på ledaren. Det var också härligt att ha både ledare och deltagare som pushade en att springa snabbare. Tyvärr är det nog sista passet på måndag och sen är det uppehåll över höst och vinter. Men nu har jag fått prova på i alla fall, och det var en riktig kick att springa i grupp! Det kan jag varmt rekommendera för alla som vill utvecklas i sin löpning, slipa på tekniken eller bara träna med likasinnade.

Rosa som en gris i ansiktet var det sedan dags för mig och en annan tjej att få en gymintroduktion med en PT på gymmet. Väldigt bra att få en genomgång av alla maskiner, inställningar och få lite tips. Guld värt för när man väl börjar träna sedan!

Resan mot Stockholm börjar…

Det gick riktigt dåligt med tåg till Stockholm på morgonen dagen för tjejmilen, och alla extrainsatta bussturer passar inte riktigt eftersom jag bara ska enkel väg.

Så det lilla problemet löser jag genom att åka till Virsbo nu och sova över där och sen åka bil till Stockholm med Annika och Frida imorgon. Det var ju så det var tänkt från början när vi bokade biljetterna och jag fortfarande bodde i Virsbo. 

Det känns bara roligt att åka in tillsammans, även om det blir mer restid för mig. Men då kan vi ladda tillsammans och peppa varandra.

Alla kläder är packade, både för loppet och för en utekväll i Stockholm efteråt. Frukost i form av havregryn, nötter och frukt är också med, plus GPS-klockan. Så jag är laddad till tänderna.

Jag har ätit mycket och bra mat idag, och fyllde på med en stooor portion lasagne innan jag åkte.  Känner mig stark och pigg i kroppen!

Det enda lilla orosmolnet är att jag har haft ont i hälen ända sen jag sprang i måndags. Dagen efter kunde jag knappt stödja på den, men efter några dagar med vila, massager och tigerbalsam kan jag nästan gå normalt. Håller tummarna för att jag inte känner av det alls imorgon!

Nu blir det en lugn kväll i Virsbo, tidigt i säng, upp tidigt imorgon och sen kan löparfesten börja!

1 mil – 10 km – 6,21 miles

Ja, idag gjorde jag det äntligen, jag sprang en hel mil! Det låter fortfarande helt osannolikt. Tanken var att jag skulle springa en lång runda, men inte fullt SÅ lång. Det skulle bli den sista innan Tjejmilen på lördag och jag kände att 8 km skulle vara ganska lagom. Jag hade sprungit 8 km i terräng, så nu var det 8 km på asfalt som stod på schemat.

Den första kilometern var som vanligt ganska jobbig (varför är det alltid så?) men sen flöt det på bra och då jag hade en rätt bra tid vid 7 km kände jag att jag lika gärna kunde se om jag orkade ta mig förbi åtta och satsa på en hel mil. Och det gick ju vägen utan några större problem. Jobbigt var det, och det gjorde lite ont på flera ställen, men jag kunde stå på benen när milen var klar. Så. Jäkla. Underbart!

Min tid slutade på lite över en timme, vilket jag tycker är mer än godkänt för att vara första gången. Jag fick dessutom håll redan på kilometer två, och den vägrade släppa. Jag försökta att springa lite långsammare för att se om den skulle lätta, men icke. Till slut högg det till rejält i sidan och jag var tvungen att stanna, även om jag inte ville. Jag gick i några minuter och det värsta la sig, men jag fick springa de resterande kilometrarna med håll också. Lite tråkigt, men å andra sidan kom jag över mitt mål att springa milen på 1,11 MED håll hela vägen och med några minuters gång där i mitten. Så jag är helt klart nöjd!

Jag har gått omkring med ett fånigt leende på läpparna hela dagen, det är löjligt vad endorfinerna sprutar när man springer långt. Jag är redan helt såld!

Så här är sammanfattningen av dagens löpning:
Sträcka: 10,03 km
Tid: 01:04:38
Medelhastighet: 6:27

Nu har jag satt ribban och har något att sikta på nästa gång!

Alltid röd som en kräfta i ansiktet. Även om jag aldrig kan vinna tjejmilen kanske jag kan få pris för bästa grisrosa nyans?

 

Vädret på lördag ser lovande ut! Håller tummarna för att det verkligen blir 21 grader och inget regn. Vore underbart!

Slitsam vecka

Den här söndagen har spenderats i en lätt dimma, men en ihärdig dimma. I fredags åkte vi till Virsbo och spenderade en mysig kväll där med kortspelande och god mat. Men anledningen att vi åkte dit var mindre rolig: dagen efter var det dags för flyttstädning. Jag kan tänka mig roligare sätt att spendera min lördag, men det måste ju göras.

Vi kom igång runt tio och ungefär åtta timmars städande senare var vi klara – mörsa i kroppen och höga på rengöringsmedel. Men nu är lägenheten redo för nästa hyresgäst och vi behöver bara bry oss om lägenheten i Avesta. Så skönt! Det firade vi med en underbart god middag på Trapper Bar i Avesta… älskar deras viltburgare!

Men det var inte enbart lördagen med putsande, dammsugande, skurande och moppande som har tagit ut sin rätt. I tordags var jag ute och sprang igen. Jag cyklade bort till elljusspåret jag hittade sist och valde första bästa stig och började springa. Första varvet var nog nästan två kilometer, i riktigt jobbiga spår med många branta backar. En riktig utmaning! Nästa spår jag valde var mer plant och mer varierande miljö, ibland öppet, ibland i skog, i bland på grusvägar, ibland på stigar. 4,5 km var hela sträckan, men jag sprang nog ungefär 3 km av det, för jag tog två hela varv runt spåret och hela kalaset blev 8 km totalt! 8 KM! Helt otroligt… så långt trodde jag aldrig att jag skulle kunna springa med så här lite träning i kroppen. Det är nästan två kilometer längre än jag har sprungit förut. Det gick visserligen långsamt och segt ibland upp för backarna, men på vissa ställen pinnade jag på riktigt bra och kände mig fräsch i benen.

Jag vill tro att mina 8 km på ojämt, mjukt underlag i skogen motsvarar ungefär den mil på asfalt jag ska springa på lördag. Men på asfalt har man ju istället problemet att det är hårdare och jobbigare för fötter och leder. Ja, vi får se hur det går. Jag ska försöka klämma in ett längre pass imorgon på asfalt och sen köra lite lättare träning som uppladdning. Det ska bli oerhört intressant att se hur kroppen och psyket klarar av loppet på lördag.

6 dagar kvar nu!

Aningen misslyckat löpförsök

Nu har jag sprungit ungefär fem gånger sen vi flyttade hit, och börjar få in någon form av flyt. Kondisen är det egentligen inget fel på, men benen blir trötta efter några kilometer. Men nu har jag lyckats få till några femkilometersrundor som har känns ganska bra.

Idag tänkte jag att ja skulle ge mig ut innan lunch, kanske inte på någon jättelång vända eftersom solen stekte på ganska bra, men en lite snabbare runda. Det började ganska bra, och jag valde ett håll att springa åt på helt outforskat territorium i Avesta. Jag sprang i bostadsområden och hittade faktiskt en del skön skugga, men rätt var det var hamnade jag i ett stort industriområde där det tog stopp i en återvändsgränd. Där fick jag syn på en stig som såg kanske vältrampad ut, som ledde rakt ut i skogen. Den skulle jag ju såklart utforska! Det slutade med att jag gick 2-3 km på knölig skogsväg utan att ha någon aning om var jag skulle hamna. Det var otroligt vackert och stilla, och jag mumsade i mig massa blåbär. Men härligt eller ej, nu var det ju inte riktigt tanken att jag skulle leka Skogs-Mulle, jag skulle ju springa!

Till slut kom jag i alla fall ut i en glänta med flera olika stigar och grusvägar åt olika håll och kollade på GPS:en var sjutton jag hade hamnat. Valde en stig som ledde tillbaka mot centrum och hamnade helt plötsligt på ett elljusspar! Hallelulja, precis vad jag ville ha! Nu hade jag redan gått/sprungit/irrat runt i 4 km och var hungrig som en varg, så jag gick hem. Men nu vet jag var det finns, och att det nog bara är ca 5 minuter hemifrån med cykel. Perfekt!

Lite roligt vad man kan hitta om man bara ger sig ut och utforksar lite, ser vad som finns i området runt omkring. Funderar på att dra dit redan ikväll, för jag såg en brant och fin backe som skulle passa perfekt för backintervaller.

Yay, nu känns löpningen ÄNNU roligare! Längtar verkligen till Tjejmilen nu, lite synd att en tjej i vårt ursprungliga lag om fyra har skadat sig och inte kan springa, och Annika väntar på besked av läkaren om hon kommer kunna springa också. Hoppas verkligen det, annars är vi bara två tappra själar kvar.

Sammanfattning av dagens ”löpning”:

Längd: 4,80 km
Tid: 52 min

Kom igång med löpningen

Jag började skriva på det här inlägget för flera månader sedan och inledde med något i stil med ”nu är våren äntligen här…” och snackade om att många vill komma igång med löpningen efter den långa, kalla vintern. Men nu är det ju sommar och marken är bar, luften varm, fåglarna kvittrar och solen skiner för fullt (när det inte regnar) och många har säkert redan sprungit en del och kanske anmält sig till något lopp under året.

Just löpning är ju otroligt populärt just nu, kanske mycket för att det är så lättillgängligt och okomplicerat, samtidigt som det är otroligt bra för kroppen på många sätt.

Jag har verkligen aldrig varit bra på löpning, och det trots att jag har en pappa som har sprungit Stockholm maraton och joggar regelbundet. Men själv har jag bara tyckt att det har varit tungt och jobbigt. När jag var barn sprang man ju omkring och lekte, kanske mer än det genomsnittliga barnet, men i tonåren blev man lite lat och det var motigt, och så har det varit till och från fram tills förra året. Då började jag komma igång så smått och trots att det fortfarande inte gick så vidare bra så tyckte jag att det var underbart skönt. Men i år tänkte jag att det skulle bli en löpare av mig på riktigt. Mitt första mål var att klara att springa 5 km utan att stanna, och det gick ju fint. Sen vill jag jobba på att få ett bättre och lättare löpsteg, vilket också är på gång, och det sista målet är att klara milen på Tjejmilen i september.

Som ni hör är jag absolut ingen expert på löpning, raka motsatsen faktiskt. Men eftersom jag strävar efter att bli bättre suger jag åt mig all information jag kommer över som en svamp. Så jag känner mig i alla fall ganska kunnig, i teorin. Så jag tänkte dela med mig av lite tips till er andra som kanske också vill bli lite bättre på att springa.

Var börjar man då?

För det första måste man ju ha rätt kläder att springa i. Det är säkert skönt att springa naken, men man vill kanske inte väcka alltför mycket uppseende när man stapplar fram på trötta ben. Så steg ett är att hitta ett par sköna skor att springa i. Det finns två huvudkategorier när det kommer till löparskor – skor med dämpning, och så kallade barfotaskor. Det finns mängder av information om det ämnet på nätet så det tänker jag inte gå in på nu. Men som första sko är det nog bäst att köra på en traditionell sko med stötdämpning. Men att anamma barfotalöpningen till en viss del kan vara bra, och försöka landa mitt på foten istället för på hälen när man springer. Gå till en sportaffär och be om råd och prova ut en sko som passar just din fot och dina förutsättning. Det är värt det!

Jag tycker generellt att det är vettigt att börja med att varva löpning och gång om du är ovan. Dels för att vänja kroppen vid belastningen och för att det mentalt ska kännas hanterbart. Och för dem som behöver gå ner lite i vikt är det mycket skonsammare för knän och leder att först gå snabba promenader istället för att köra fullt ut från början.

Sätt upp enkla mål: spring 1 km, spring en kvart, spring hem till kompisen, spring 3 km utan att stanna, spring en halvtimme, vad det nu kan vara. Om man bryter ner det i mindre delmål får man fler belöningar på vägen. Så ställ inte för höga krav på dig själv i början. Löpning ÄR jobbigt innan man får upp konditionen, uthålligheten och styrkan. Så det är baby steps som gäller.

Variera löpningen. Kör lite längre pass varvat med kortare, snabbare pass. Släng även in lite styrketräning och backlöpning och intervaller. Det utmanar kroppen att orka mer och gör den starkare. Variation är dessutom roligt!

Fila på ditt löpsteg och din löpteknik. Utnyttja Youtube, läs bloggar, böcker, anlita en löpcoach. Eller ge dig ut själv och testa vilken löpstil som ger dig mest flyt och fart. Tänk på att springa med lätta steg, med stolt hållning och utan att krumma ryggen. Ha armarna längs sidorna och blicken fäst dit du ska springa. Om man känner att man inte orkar hålla ryggen sträckt utan ser mer ut som en säck, då är det dags att stanna.

Fundera på varför du vill springa. Är det för att gå ner i vikt? Bli starkare? Snabbare? Komma ut i naturen? Olika mål av det här slaget kan innebära lite olika upplägg av träningen. För att bli snabb och stark är det nästan ett måste att träna intervaller och backlöpning, men vill man bara koppla av och njuta av den friska luften så är det inte lika viktigt.

Hitta motivationen. Spring med en kompis så att ni kan peppa varandra. Eller gör som jag, anmäl dig till ett lopp så att du blir ”tvungen” att springa. Försök hitta något som ger dig en extra push att snöra på dig skorna och faktiskt ge dig ut. När man väl har sprungit sitt pass, ångrar man sig aldrig! Det är ALLTID skönt efteråt, oavsett hur långt eller snabbt man har sprungit.

Mät dina framsteg. Skriv ner dem, skaffa en app, fyll i dina löprundor på Funbeat eller mät dem med Runkeeper eller en GPS-klocka. Att få svart på vitt att man faktiskt blir bättre är väldigt motiverande!

Tänk på att all löpning (och träning) är bättre än ingen . Och om du inte kan springa 3 km första gången du ger dig ut så gör inte det någonting. Spring för att det är skönt, avkopplande och bra för kropp och knopp!

Gjort slag i saken

Äntligen, äntligen, efter mycket efterforskningar och en del velande – ”behöver jag verkligen en pulskocka? Kommer jag använda den? Kommer den passa mig?” och diverse andra funderingar så har jag till slut beställt en i alla fall. Det blev en Garmin Forerunner 210, som är en relativt enkel klocka med både GPS-funktion (viktigt!) och pulsmätare (bra bonus). Den kommer med ett mjukt pulsband som man fäster runt bröstet för att hålla koll på puls och kaloriförbrukning både inne och ute. Men det jag ska använda den till i första hand är såklart som GPS-spårare när jag är ute och springer. Jag tror det kommer hjälpa mig enormt mycket att klara av att springa den där milen på en hyfsad tid. Man kan se hur långt man springer, hur fort det går, medelhastighet, och säkert en massa mer…

Just nu använder jag Runkeeper på mobilen men jag tycker det är lite bökigt och svårt att läsa på skärmen, så förhoppningsvis passar en klocka mig bättre. Jag beställde den online så jag har inte fått hem den än och det kryper i fingrarna! Men när den har anlänt, packats upp och testkörts kommer det definitivt en lite recension på bloggen.

Jag som ALDRIG har klocka på mig kommer ju se riktigt proffsig ut när jag har den där sportiga saken med en miljon olika funktioner på armen. Då får jag väl se till att bli proffsig också så att jag matchar min klocka. Bra motivation!

Nya vanor och nya rekord

Satsningen inför Tjejmilen fortsätter, men inte lika hårt som jag skulle vilja tyvärr. Jag äter precis som jag älskar att äta, bara hemlagat och bara ”ren” mat. Inget halvfabrikat, inget godis och så lite vetemjöl och socker som möjligt. Så själva mat- och hälsodelen går superbra, men det är svårt att hitta tiden till att faktiskt springa.

Som ni säkert har förstått så är jag fortfarande dränkt i jobb. Jag tackar och tar emot, men känner samtidigt att jag gärna skulle ha lite energi över till annat, men det är svårt just nu. Men jag hoppas det lugnar ner sig en aning om en vecka eller så.

Igår var jag i alla fall och tränade. Främst ryggen fick sig en omgång. Det är ju oerhört viktigt att ha stark rygg när man springer, och det märks direkt när man springer långt att det blir svårare och svårare att hålla ryggen rak. Nu har jag visserligen aldrig sprungit särskilt långt. För en dryg vecka sedan sprang jag mina första 5 kilometer (utan att stanna) NÅGONSIN! Det har jag aldrig, aldrig gjort förut vad jag kan minnas. Rekordet slogs på gymmets löpband, och förutom lite håll på kilometer 2 och 3 så tyckte jag det gick förvånansvärt bra. Jag hade säkert kunnat springa en kilometer till också, men ville inte överbelasta kroppen så här i början. Och det var nog tur det, för jag hade ont i höfter och ben i två dagar efteråt. Men 5 km gjorde jag, och fy sjutton vad stolt jag var! 33 minuter tog det, vilket inte är någon höjdartid… men det gör inte så mycket. Jag hinner slipa på tiden om några månader, just nu vill jag bara kunna springa längre och jobba på min teknik.

Nu idag ska jag göra något annat jag aldrig har gjort förut: morgonlöpning! Jag sitter här med en liten skål gröt med banan och äpple som ska fungera som uppladdning, sen ska jag försöka springa några kilometer och sen komma tillbaka för frukost nummer 2, återhämtningsmålet. Inte helt fel att få två frukostar OCH träning som belöning.

Jag återkommer kanske med hur det går, om det inte går helt åt skogen!

Sportklocksdjungeln

Jag är riktigt sugen på att skaffa en pulsklocka med inbyggd GPS, och det har jag varit länge. Jag är lite av en statistiknörd och älskar att se siffror på min träning; hur långt jag har sprungit, hur snabbt, hur ofta… så en klocka skulle nog vara en extra sporre i träningen. För min del skulle jag främst använda den vid löpning, för att mäta sträcka och hastighet med GPS:en. Men det är även riktigt lockande med en pulsklocka att ha på gymmet för att mäta pulsnivåer, hålla koll på intervallträning och se kaloriförbränning. Inte för att jag försöker gå ner i vikt, men det kanske ändå vara kul att jämföra intensiteten mellan olika sorters pass.

Den ledande tillverkaren på GPS-klockor är Garmin som är överlägsna på den typen av funktioner, medan Polar är marknadsledande på pulsklockor och har riktigt smidiga inbyggda träningsprgram. Det verkar inte finnas en ultimat klocka som är perfekt både i löpspåret OCH på gymmet… tyvärr. I alla fall inte om man inte vill betala många tusentals kronor, och det vill verkligen inte jag för min första klocka.

Just nu lutar det nog åt en Garmin Forerunner 210 som har både GPS-funktion och ett pulsband. Men jag ska läsa vidare, och se om jag blir nå klokare… Men det finns oandligt mycket information och recensioner på nätet så om man vill kan man läsa på, jämföra och gallra bort klockor innan man bestämmer sig för vilken som passar en bäst.
En riktigt bra sida med utförliga tester av alla prylar som har med träning att göra hittar ni här: DC Rainmaker.

………………….

Första stegen mot en mil

Idag var det äntligen dags för den riktiga löppremiären utomhus. Det var nära att det inte blev av eftersom jag egentligen hellre ville gå till gymmet, kände hur musklerna ville lyfta tungt, men jag har samtidigt bestämt mig för att löpningen får gå före ett tag framöver. Så jag snörade på mig skorna, satte mobilen på armen och gav mig ut i det sköna vädret, precis innan regnmolnen började hopa sig på himlen.

Istället för små fjuttiga rundor sprang jag i alla fall några kilometer den här gången. 2,6 närmare bestämt, på 18 minuter. Så inte vidare långt eller snabbt, men underbart skönt var det! Och det känns som en bra start på den kommande löpträningen.

Grisrosa i ansiktet och bubblig av endorfiner mötte jag upp Kim efteråt för en liten promenad som nedvarvning. 
Jag ska nog kunna vänja mig vid det här!

Tjejmilen 2013. Vem? Jag?

 
Då var det äntligen dags, mitt första officiella lopp någonsin! Jag hade nog egentligen tänkt mjukstarta med ett 5-kilometerslopp, men Annicka frågade om jag ville följa med henne och två andra kompisar och springa, och det lät ju för roligt för att tacka nej till. Först blir det loppet som ska bli hur roligt som helst, sen blir det middag och lite skoj inne i Stockholm, övernattning på hotell och god frukost (älska hotellfrukost) dagen efter innan vi beger oss hem igen.

Jag har ju aldrig en sprungit en mil innan, eller ens en halvmil heller för den delen. Jag har varit uppe och nosat på 5 km, men tror aldrig att jag riktigt har nått fram. Det finns dåligt med ställen att springa på här, om man inte vill göra det på löpbandet eller i vägrenen tillsammans med bilarna. Men nu ska jag försöka ta cykeln och åka dit det är lite bättre att springa. Det finns ett spår ungefär 3 km härifrån som nog kommer få några besök i vår och sommar.

Några små kortare löppass har redan hunnits med. Igår sprang jag till affären och postade ett paket istället för att ta cykeln, och jag har sprungit några gånger i området här och lite i skogen längre bort, men inga längre sträckor än. Men det känns bra ändå, det är viktigt att inte gå ut för hårt eller snabbt i början, då finns det risk att kroppen inte hänger med. Fick tips av en gammal kompis om ett träningsprogran (det här) på jogg.se för att springa milen under 60 minuter, så det tänkte jag försöka följa eller i alla fall få tips ifrån.

Målet med min första tjejmil kommer först och främst vara att ha ROLIGT och även att ta mig runt hela banan utan att stanna. Ett annat litet drömmål i bakhuvudet är just den där timmen. Det vore roligt att klara sig under den. Men jag ska även njuta av uppladdningen innan, att satsa hårt på löpningen i några månader framöver för att se hur man kan utvecklas. Alla andra försök att börja springa har varit rätt halvhjärtade och inte gett några direkta resultat, men att ha ett konkret mål att satsa på kommer det nog bli enklare.

Nu kör vi!

 

3 tuffa kilometer

En ganska seg dag idag också. Vad svårt det ska vara att komma tillbaka i de gamla gängorna! Men några nätter med dålig sömn har nog gjort sitt till. Har i alla fall röjt undan lite jobb och fakturerande idag, och faktiskt gett mig ut på den första springturen på evigheter. Kors i taket! Tänkte först gå till gymmet, men jag klev ut på balkongen och kände vilken härlig luft det var ute, och då blev det ändrade planer. Konditionen var inte på topp, som förväntat, men jag lyckades på något sätt springa nästan 3 km i hyfsat tempo ändå. Så nu hoppas jag att jag ska komma igång lite snart igen. Springa någon gång i veckan och gymmet två-tre gånger i veckan och kanske lite simning eller något gruppass då och då också. Tyvärr finns det bara aerobics i Virsbo, men det är bättre än inget. Kul att få träna i grupp ibland.

En liten fundering… Trots att det var väldigt skönt ute så går det inte att undvika att bli lite kall om öronen. Undrar vad man egentligen ska ha på huvudet om man är ute och springer? Öronmuffar kanske? Det kan ju vara ganska sött, och då kan man ändå ha håret uppsatt. Ja, dagens i-landsproblem :)

Nu blir det lite soffmys och en bit kladdkaka som älskligen överraskade mig med idag.